YES!!

Tänk att två kilometer, i ett tempo värdigt en halvpigg 90-åring, kan kännas som ett os-guld. Två kilometer...

Fötterna kändes lätta, flåset funkade fint - allt var bara så ljuvligt. Hade det inte varit för att jag är så himla vuxen och klok, hade jag tagit en längre runda direkt men sjukgymnasten sa att jag skulle starta försiktigt. Helst varva gång och jogging, men det råkade jag nog glömma.

Det flöt på så fint att inte ens mördarbacken kändes jobbig. Den såg inte ens jobbig ut.
Kan den ha krymt? Plattats ut på nåt vis, liksom...?

Innan jag invigde mina nya, fina skor i dag hade jag 46,9 km kvar till de magiska 100 mil jag strävar mot.

Nu är det bara 44,9 km kvar.   😅   💪

Slutspurt

Jag hade i princip gett upp mitt mål om att hinna jogga 100 mil under 2017.

I går räknade jag, och insåg att det räcker med att jag snittar på knappt 1,5 km/dag fram till nyår, så är jag i mål.

I den bästa av världar kan jag alltså jogga en liten runda varje dag. Jag har ju min tvåkilometers-runda, som bara tar en kvart. Jag kan ju dessutom variera mig och ta en liten längre runda ibland, för att ha lite i reserv liksom.

Men - oavsett vilket - så lever hoppet. Jag kan absolut hinna med mina 100 mil. Och det vill jag ju, med tanke på att jag låg så bra till, så länge.

I går köpte jag nya joggingskor. Ett par som ska vara bra vid frosthalka. Dubbskor har jag redan, men den där ytliga, eländiga frosthalkan är liksom värre. Nu blev det ett par Saucony Peregrine Ice 6. Inte nog med att de är sköna (och snygga), de var dessutom nedsatta med 30% eftersom nummer 7 är på väg in.

Min tanke är nu att jag ska jogga minst 4 ggr/v. Jag behöver få ihop ca 1 mil i veckan, och det borde inte vara särskilt svårt. En två kilometers och en fyra kilometers runt i villaområdet under veckan, och en fyrakilometers i motionsspåret under helgen. Alternativt kan tvåan bytas ut mot en tvåa på löpbandet, på gymmet, och kombineras med styrka.

Oavsett vilket så inser jag att det ju inte alls är omöjligt, trots att både piriformis och latmasken gjort sitt bästa för att jävlas med mig.

Utöver det så kör jag vidare på LCHF. I helgen har jag haft en liten paus eftersom vi varit i Örebro på Öl- och whiskeymässa, bott på hotell och ätit extra gott. Visst var det både gott och trevligt, men det är liksom inte värt att trilla tillbaka helt. Jag ser fram emot att komma tillbaka till bra mat igen. Nästa paus blir den 16/12, då vi ska äta julmat med dottern och hennes familj. 

Om (när) jag går i mål så ska jag unna mig en belöning. En belöning för att jag bekämpat Latmasken och kommit tillbaka till joggingskorna. En morot att jobba mot, helt enkelt.

Belöningen blir nåt jag länge tänkt köpa, men som jag liksom inte kommit till skott med. Nånstans har jag väl ändå tyckt att det ändå är rätt mycket pengar för en leksak. Men om (när) jag spränger 100-mila-gränsen så ska jag trycka på köp. 

Eländiga halka

Snö, is och minusgrader är inte mitt favoritväder så i dag besökte jag gymmet efter jobbet. Tanken var 45 minuter på cross trainer men efter 10 min höll jag på att bryta ihop. SÅ JÄKLA TRÅKIGT! Jag höll ut i 30 min, svettigt och tröttande, men tråkigt.

Jag vet att jag borde köra lite styrka också, men jag har så svårt att komma igång med det. Det bästa vore ju att få in ett pass styrka varje vecka, plus 2-3 pass kondition. Det skulle gå, tid har jag ju, det gäller bara att komma i gång. Och för att komma igång är det ju bara att bestämma sig..

Dagens motion - promenad

I dag blev det en rask promenad hem från bussen. Det är väl en sisådär 2 km, så det är ju inte något långpass, men det är både isigt och halt ute just nu så det fick räcka. Fast man försöker låta bli, så går man ju och spänner sig lite så där skitnödigt så det känns lite i min älskade piriformis.

Men vad då, en knapp halvtimmes promenad är ju bättre än inget... Eller hur) :-)

Det känns bra

I dag kom jag mig äntligen för att prova lite försiktig jogg. Jag trotsade snön (blä) och halkan (dubbel-blä) och tog en väldigt långsam och försiktig tripp-jogg.

Piriformis kändes inget, inte alls. Så himla skönt! Jag var ändå förståndig nog att nöja mig med 2 km, men jag fixade att jogga hela - även upp för mördarbacken!

Nu hoppas jag att det fortsätter bra, att det onda är borta och att jag kan bygga upp mitt flås igen. Jag ska försöka röra på mig lite varje dag denna vecka, men blanda jogg med styrka. Inte på max, dels för att jag så nyss klivit på LCHF, dels för att höften inte ska börja jävlas igen, men ändå lite varje dag. Mixa jogging med styrka, liksom.

Målet är ju att fixa Sylvesterloppet på nyårsafton.

Vad gäller maten, som ju också är en viktig del i det här, så har jag fixat matlådor för hela arbetsveckan. Broccolifrittata, kyckling, köttfärspaj, korv med broccolimos och köttfärslimpa.

Till frukost blir det smoothie denna vecka. Smoothie på hallon/blåbär, kokosdryck, ärtprotein och lite chiafrön.

Fram till jul blir det LCHF, bortsett från ett par - planerade - undantag. Om jag känner att jag mår bra av det så fortsätter jag efter jul.

LCHF

Jag tänker köra LCHF en period, för att få bukt på mitt eviga sötsug. Egentligen är det inga större problem att byta ut kolhydraterna - problemet är att det är så himla svårt att hålla nere fettet.

Jag vet att de där riktigt renodlade LCHFarna matar in fett nästan obegränsat men jag kanske är fett-förstörd, eller så har jag en aning sunt förnuft, för det känns liksom inte helt okej att mosa i sig fett i massor.

Mitt mål är att hålla ett vettigt kalori-intag men att ändå hålla LCHF-proportioner på det hela. En rätt käck utmaning, känner jag, men det är värt att testa.

För att få lite hjälp tänker jag mata in det jag äter på matdagboken.se. Kanske inte varje dag men tillräckligt ofta för att jag ska ha koll på såväl kolhydrater som kalorier.

Dessutom är jag ju lite nördig när det gäller mätbara saker, men siffror och diagram så där, så det här upplägget passar nog mig. Jag gillar att kunna se vad och hur jag ätit.

Nu ska jag bara hitta en del bra recept så att jag kan variera min mat. Det får bli en del av min målsättning, tror jag, att prova nya recept.

Det går framåt...

I alla fall känns det så. De senaste dagarna har jag knappt känt av kära piriformis alls, så jag hoppas det betyder att de övningar jag fick från sjukgymnasten funkar.

Eftersom hon sa att jag kunde motionera när smärtan försvunnit hoppas jag på en känna-mig-för-promenad i morgon efter jobbet. Känns det bra lutar det åt att jag tar en liten försiktigt joggingrunda i slutet av veckan. Jag vill ju inte vänta hur länge som helst, man tappar ju så snabbt.

Känns det inte bra så ska jag försöka komma ner på gymmet och ta ett pass på cross trainern. Det är ju inte så där vansinnigt kul, men bättre än inget (försöker jag intala mig själv i alla fall).

Så fort jag kommer i gång på riktigt ska jag dessutom sätta upp en träningsplan. En plan som styr upp min träning - och en plan som jag FANIMIG ska följa.

Jag ska dessutom styra upp min kost, men där har jag redan tjuvstartat genom att köra lite sockeravgiftning med hjälp av LCHF.

Jag ska sätta mig ner och skriva ner såväl kortsiktiga som långsiktiga mål, mål som jag ska jobba mot under 2018 (även om jag mjukstartar redan nu).

Målsättningar....

Eftersom det är så himla jättesynd om mig nu när piriformis krånglar (eller nä, det är inte jättesynd, jag är bara lite ynklig) så sitter jag och funderar på nästa års mål.

Jag hoppas fortfarande hinna med 100 mil innan 2017 är slut men jag inser ju att det blir lite knöligt ifall det här drar ut på tiden.

Till nästa år tänker jag mig ett annat upplägg. Jag ska sikta mer på långsiktighet.

Om jag väljer ut en vana/ovana per månad som jag vill förändra - och så jobbar jag med den, en i taget liksom. På en måndag borde det nya ha hunnit sätta sig och jag kan införa/ta bort en annan vana/ovana.

Nåt i stil med:

Januari - inget sött under veckorna
Februari - minst 150 min svettig träning/vecka
Mars - styrketräning minst en gång i veckan
April -
Maj - läsa, minst 150 min/vecka
Juni -
Juli - snitta på 10 000 steg/dag
Augusti -
September -
Oktober -
November -
December -


När året är slut så bör jag ha en del nya, hälsosamma vanor - och gjort mig av med några mindre hälsosamma.

Piriformis-elände

I dag besökte jag sjukgymnasten och visst var det som jag befarat - piriformis jäklas.

Hon böjde och bände på mig och konstaterade att det var den där päronformade lilla rackaren som ställde till det.

Jag fick några övningar att göra, stretch, smidighet och stabilitet, lite laser och sen en ny tid om tre veckor. Jag får inte jogga så länge jag har ont, men annan träning var inget problem. Raska promenader (om jag inte får ont) eller ett svettigt pass på cross trainer går alltså bra, men hallå - jag vill jogga!

Å andra sidan så inser jag ju (vuxet nog) att jag nog spar tid på att inte skynda på... så jag väntar väl snällt och låter den lille jäkeln vila.

Ont i rumpan

Min skinka/höft/rumpa är inte alls förtjust i att jogga. Så länge jag bara går känns den lite bara, men efter gårdagens Kilsbergsleden så skulle jag ta en liten mys-söndags-jogg i dag men då kändes det mest som om jag hade en kniv i skinkan. Jag inser ju att det inte är som det ska, så jag får bita i det sura äpplet och besöka en sjukgymnast.

Tack och lov har vi en sjukgymnast här i Hallsberg, och dubbel-tack-och-lov har hon ett återbud i morgon så jag kan fixa första besöket redan i morgon. Sen får jag väl se vad hon säger.

Utöver min bristande träning, både beroende på rumpan och på latmasken, så har jag fallit tillbaka fullständigt på snabba kolhydrater. Det funkar ju inte, det vet jag, men det är ju så himla svårt att låta bli.

Det gör mig så trött, att en vuxen och normalbegåvad kvinna äter sånt som hon vet inte är nyttigt och rör sig alldeles för lite. Varför är jag inte mer rädd om mig, egentligen? Jag är ju liksom inte 22 längre, så jag borde ju verkligen kamma mig.

Det första får minsann bli att dra ner på kolhydraterna. Några få undantag får det bli, som när jag ska till Göteborg för då har vi beställt en tre-rätters middag med fast meny.

Vad gäller träning får jag se vad sjukgymnasten säger i morgon, men jag hoppas hon lagar lite snabbt så att jag kan träna. Annars får det blir styrka och nån slags rehab. Träna ska jag. Punkt!