Jag hoppades givetvis på att nå marathon-distans men hade ändå bestämt att det viktigaste var ett långpass så här innan UV45. Vid minsta känning av ont lovade jag mig själv att sakta ner och inte riskera något.
Loppet började kl 12 så strax före kl 9 satte vi oss i bilen för transport till Skövde. Vi hämtade ut våra nummerlappar, åt en banan och kollade in de som redan var i gång, de som körde 24h och 48h. När starten gick kände jag mig lite så där lagom taggad, sex timmar är en lång tid men det var perfekt väder och lagom mycket folk.
Jag började med att jogga i 4 varv, sen gick jag ett, joggade 4 varv, gick ett... Så höll jag på i en timme. Även om jag hade orkat att jogga mer så hade jag ju liksom en väldig massa timmar kvar så jag höll den taktiken första timmen.
Sen övergick jag till att jogga 3 varv, gå ett, jogga 3 varv, gå ett. Det roade jag mig med i en timme.
Den tredje timmen inledde jag med en kvarts rask promenad, dels för att hinna dricka en del, dels för att jag då började känna av lite i ena höften. Sedan körde jag gå på rakorna, jogga i kurvorna resten av den timmen.
Nånstans under den här tiden började det först duggregna men sedan tilltog det och bitvis regnade det rätt rejält. Visserligen var det inte kallt, men blött. Humöret sjönk dock inte utan det var rätt skönt med svalka.
Efter 3 timmar gjorde jag ett snabbt toabesök och sedan övergick jag helt till att gå. Jag går fort, nästan lika fort som jag joggar, så jag matade ändå på varv, efter varv, efter varv.
När jag började bli trött så fick jag svårt att hålla koll på antal varv. Jag tittade på skärmen varje gång jag passerade varvningen men jag hann liksom glömma bort antalet i alla fall, så ett tag var jag osäker på om jag skulle hinna med mina 42 195 meter. Efter lite drygt halva tiden hade jag nött 60 varv av de 105 som behövdes så då räknade jag ut att jag behövde snitta på 15 varv/timmen resten av loppet.
Strax innan kl 16 nådde jag 75 varv och kunde inte riktigt förstå varför det tagit så lång tid, men antagligen var det nog bara en felräkning för 90 varv nådde jag ungefär kvart i fem, alltså med en kvart tillgodo. Drygt en halvtimme senare hade jag nått hundra varv och hade alltså bara FEM varv kvar. Så himla härligt!
Nån minut över halv sex checkade jag in min marathon-distans och jag kände mig som en OS-medaljör, ungefär. Även om jag hade krafter kvar valde jag då att göra min man sällskap och bara chilla runt fram till målgång.
Lite drygt 110 varv blev det, en sträcka på 44 218 m. Det är väl inte så illa pinkat av en trähäst?
Eftersom jag gillar att hålla lite koll på hastighet gjorde jag en lite graf över hastigheten på mina 110 varv. Det är bara att konstatera att jag håller en rätt jämn fart. 😜😆😆
I juli svettades jag ihop 125,7 km vilket ger ett årsresultat på 787,9 km. Jag ligger rätt långt över beräknad sträcka, vilket känns bra. Så pass långt att jag kanske uppgraderar målet. Jag får se hur kroppen mår efter UV45.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar