onsdag 26 juli 2017

En jävla massa steg

Eftersom jag fortfarande hänger med i utmaningen Spring tills du stupar så försöker jag gå så mycket som möjligt om dagarna. Den senaste veckan har det blivit mycket promenad men också lite jogging. Gå fixar jag, nästan hur långt som helst, men jogga.... Jag fattar inte varför jag inte får bättre kondition. Jag tycker jag joggar så pass mycket att jag fasen borde fixa milen utan problem. Det gör jag inte, och det stör mig.

Antingen accepterar jag att jag aldrig blir nån långdistanslöpare, och så nöjer jag mig med det - eller så grottar jag ner mig i orsak och byter metod.

Fram till UV45 gör jag inga förändringar, mer än försöker styra upp mina matvanor, sen har jag hela hösten/vintern/våren på mig att lösa gåtan och vara i toppform inför Varvet 2018.


onsdag 19 juli 2017

10 dagar kvar.. och så 31

Om 10 dagar är det dags för nån slags genrep inför UV45. Då ska jag vara med på Skövde 6h. Ett sextimmarslopp där man springer runt, runt, runt på en 400 meters bana. Det låter värre än vad det är, det är faktiskt inte alls så tråkigt. Tvärtom!

Mitt mål är att få ett rejält träningspass, att få 6 timmar i benen, men visst drömmer jag om att fixa 40 km... eller en mara.... eller till och med 45 km...

Jag är inte alls så vältränad som jag hade hoppats på. Jag vet inte, men det tycks vara omöjligt för mig att bli riktigt vältränad. Jag är egentligen inte orolig över UV45, sträckan fixar jag om inget händer, men det är tydligen inte så lätt att stärka pannbenet och höja nivån liksom.

En bra dag fixar jag att jogga 8-10 km, men dan efter kan jag vika ner mig efter en kilometer eller två.

Kanske är det så, att alla inte är skapta för att bli långdistanslöpare. Kanske ska jag vara nöjd med att jag orkar gå i timmar, istället. Eller så ska jag strukturera upp min träning lite. Skaffa ett träningsprogram - och följa det slaviskt.

söndag 9 juli 2017

Ops, jag har tappat lite....

Den senaste veckan, eller egentligen ända sen förra torsdagen, har jag tappat en del. Jag gick ju en väldig massa under Fotrally-helgen, men jag har bara joggat två gånger sedan dess.

Dels joggade jag drygt 4 km i onsdags, i Heiligenhafen. Lite häftigt att jogga runt i ett område som kändes så himla lyxigt och dyrt. Solen sken, så det var grymt varmt, men vi tog det lugnt och njöt av rundan. Att vi hade ca en mils promenad i benen redan kändes väl, men spela roll, liksom.













 

Torsdagen gick vi massor, men joggade inget. Fredagen satt vi mest i bilen och åkte hem. I går tog vi en promenad på dryga milen, men i dag var det dags att jogga igen. Efter en mulen förmiddag sprack det upp och när jag for till Motorp var det nästan 25 plusgrader och strålande sol så jag bestämde mig för att gå ut lugnt. Kanske fanns det spring i benen, kanske var det för att jag hade musik i öronen för första gången på länge, men fötterna trampade på trots att jag försökte hålla igen. Vid målgång på 5 km fortsatte jag, jag var inte tillräckligt trött, och tog lilla varvet också. Sammanlagt 6,5 km, grymt svettigt men ändå ren njutning.





När jag kom hem och synkade klockan kunde jag konstatera att jag hade hållit ett mycket bra tempo, med mina mått mätt, och jag längtar redan efter nästa runda.






söndag 2 juli 2017

En spräckt runstreak, men en jävla massa steg

Helgens uppdrag som funktionär på Fotrally var hur kul som helst. Jobbigt, intensivt, intressant och roligt.

Jag klev på vid 18-tiden i torsdags. Då fick jag hjälpa till att dela ut nummerlappar och lägga ut lite live-bilder. När starten gick, kl 21, samlade jag ihop lite startlistor och grejade lite innan några av oss funktionärer satte oss i bilen och åkte genom Stockholm för att komma ikapp Ledet. Ungefär kl 23 klev jag in i ledet och började gå. Jag gick med dem i nästan 4 timmar men i samband med första supportsträckan satte jag mig i en funktionärsbil och åkte med en stund. Sedan gick jag med i ledet igen, filmade dem som gick, snick-snackade med alla trevliga människor och bara njöt av alltihop.

Drygt 50 000 steg senare klev jag av för några timmars välbehövlig vila. Vid 12.30 hämtade min man mig. Då åkte vi och åt lunch innan vi checkade in på hotellet och gissa om jag slocknade snabbt för en liten (hm, nästan två timmar) tupplur.

Betydligt mer utvilad än jag trott anslöt jag till ledet igen, på lördag morgon, i Kvicksund. I fem timmar hade jag förmånen att gå i underbart vacker omgivning, tillsammans med de tappra deltagarna (som då promenerat i 36 timmar). Vid 15 tog jag en knapp timmes paus, med lite mat och en glass, innan jag åter hoppade in i ledet och fortsatte gå... och gå... och gå... och gå.....

Nästan 69 000 steg - ca 11 timmar -  skrapade jag ihop innan min man hämtade mig och vi for till hotellet för några timmars sömn. Fötterna och benen var liksom inte helt nöjda utan protesterade rätt bra under natten så jag var väl inte så där jättepigg när jag vaknade i morse, men jag åt en god hotellfrukost, tvingade ner fötterna i ett par skor och anslöt till de tre som fortfarande var kvar i tävlingen. När jag klev på, i morse, hade de varit på fötter i SEXTIO (!) timmar men de var fortfarande glada och trevliga.

För att inte fullständigt ta slut på kroppen valde jag att kliva av vid 13-tiden. 18 timmar på torsdag/fredag, 12 timmar på lördag och 4 timmar i dag fick liksom räcka. Sammanlagt har jag gått ca 12 mil denna helg, vilket känns i fötterna och knäna. Jag har fått ihop väldigt många steg, så många att jag faktiskt valde att avbryta min runstreak.

Det var bara att inse att kroppen inte riktigt fixade att jogga efter så många timmar på asfalt. Även om runstreak är en kul grej så är det inte värt smärta och skador.


Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...