Träningsvärk och belöning

J Ä K L A R vilken träningsvärk jag har i dag. Jag har så där ont i lårmusklerna att det är en fasa att sätta sig ner, så toalettbesök är liksom lågprioriterat. Gårdagens Runacademy visste vad det tog, skulle man kunna säga.

Passet gick liksom ut på att springa med mjölksyra i musklerna, så vi växlade mellan såna där vidriga muskeldödare som benböj/upphopp, jägargång, burpees mm och springa (i uppförsbacke varannan gång, på plan mark varannan). När passet var slut så var musklerna rätt darriga så jag hade på känn att det skulle märkas av i dag - och det gör det, verkligen! Vetskapen om att det antagligen kommer att kännas ännu mer i morgon gör att jag nästan inte ens vill gå och lägga mig.

Nu låter jag ju inte ett par fullständigt stumma ben hindra mig, jag har ju trots allt en runstreak att tänka på, så jag gav mig ändå ut i spåret och tog en sexa. Det gick inte snabbt, det var inte snyggt men det var. Det är väl det bästa man kan säga om rundan, liksom, det blev av. Det var grymt varmt och svettigt, så svettigt att det sved i ögonen, benen gick knappt att lyfta och flåset var liksom så där. Plus, ändå, för att jag inte svängde in på femman utan fortsatte sexan runt som planerat.

Som den prylnörd jag är så har jag hittat en pryttel som jag vill ha. En Garmin Vivosmart HR+. Hur festlig pryl som helst ju.

En sån där som mäter en massa som man egentligen inte alls behöver mäta, eller ens veta, men som är så himla kul att kolla. Älskart!

Först tänkte jag köpa den som en sommarpresent till mig själv, men så kom jag på bättre tankar. Jag sätter upp ett mål, och när jag når målet så köper jag klockan.

Vad är då målet? Jo, när jag orkar jogga mer än en mil (alltså minst 11 km, mindre räknas inte) så klickar jag på KÖP.