Snabbt eller långt?

I min favoritgrupp på Facebook, Team Snigel, ligger fokus inte så mycket på tider utan på att springa. Ibland poppar det upp inlägg som väcker tidstankar, nån som är missnöjd med sin (bristande) fart eller nån som är glad över att nytt PB.

Det är helt okej, tycker jag, även om ett skäl till att jag trivs så bra i Team Snigel är just att det inte är så mycket fokus på minuter och sekunder.

Jag vet också att vissa i gruppen stressas av dessa tider. Själv skiter jag rätt rejält i hur fort, eller långsamt, andra springer. Jag kan möjligen reta mig på sån där falsk blygsamhet, ni vet i stil med "åh vad dålig jag är, jag sprang bara 18 km och höll bara 4.15-tempo hela rundan". STFU, liksom. Tack och lov är det inte alls vanligt i Team Snigel, det är klart vanligare i andra grupper, grupper med er tidsnoja.

Under dagens runda, #32 i min lilla runstreak, funderade jag just på det där med fart. Är det mitt mål att springa fortare? Att bli snabb? Eller vill jag hellre orka springa längre?

Jag kom fram till det andra. Givetvis vore det skoj att höja tempot en aning, det är inte det, men om jag ska jobba mot nåt mål så är det hellre att orka springa längre. Hellre 10 km i 7 min-tempo än 4 km i 6 min-tempo, tänker jag. Det passar mig bättre, att kunna snigla runt och må bra, än att jaga tider.

Jag motionerar för att må bra, alltså ska ju inte motionen stressa mig och få mig att må dåligt.

Enkelt va?