tisdag 9 maj 2017

Det är svårt att vara människa

Jag är med i flera springgrupper på Facebook och emellanåt poppar det upp inlägg där någon fått en kommentar som sårat, eller blivit sårad för att de inte fått nån kommentar.

Det här är ju himla svårt.

Vissa tar väldigt illa upp ifall någon berömmer dem för att de tränar mycket, de menar att för mycket positiv uppmärksamhet kan utlösa ortorexi. De säger också att man blir sina prestationer om man får mycket beröm för det man gör, och inte lika mycket för den man är.

Kanske vill någon bara peppa och stötta, berömma en bra sak....

Sen hittar man en annan tråd där någon är ledsen och besviken över att ingen berömmer och peppar, nu när hen har börjar motionera regelbundet och faktiskt blivit både snabbare och bättre.

Kanske tycker folk att de inte har med dina motionsvanor att göra, eller är rädda för att du ska ta illa upp.

I andra grupper finns det människor som tar väldigt illa upp när de får en komplimang när de gått ner i vikt - de tolkar det som att de var så fula innan. Andra människor är så ledsna över att ingen tycks se att de tappat i vikt, ingen säger något.

Att någon säger att du blivit fin när du gått ner i vikt betyder inte att du var ful innan. På samma sätt kan man säga "vilken fin tröja du har" utan att mena att alla dina andra tröjor är fula. Kanske vill de inte kommentera din kropp, eftersom de vet att vissa tar så illa upp.

Lite undrar jag om det är är ett tecken i tiden - att vi tar illa upp väldigt lätt. I stället för att utgå ifrån att folk vill väl och menar väl, men att orden kanske inte alltid är precis exakt korrekt så misstolkar vi det och tar det på något negativt sätt.

Kan vi inte bara bestämma oss för att OM det går att tolka en kommentar på olika så väljer vi att tolka den på det allra bästa sättet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gott nytt år då :-)

Gårdagens Sylvesterlopp gick betydligt bättre än jag vågat hoppas på, med tanke på en rätt kass träningshöst som sedan toppades av en förkyl...