Du kan ju kolla facebook... sen behövs det nog plockas lite i köket... kanske borde du ta en tupplur, du är ju så himla trött... du tränade ju i går... du kan ju ta en längre runda i morgon.... Latmasken hade hur många bra undanflykter som helst på lager i dag.
Lite halvhjärtat försökte jag kontra med att det ju är skönt efteråt, men det skramlade rätt tomt kände jag. Jag bytte om till träningskläder, tog på mig klockan och snörade på mig skorna. Fortfarande inget pepp. Till och med då, på väg ut genom dörren, övervägde jag att skita i det och slänga mig i soffan. På allvar, jag övervägde faktiskt det. Men då fick det fasen vara nog. Jag klev, med bestämda steg, ut genom dörren och drog i väg. Jag hade inga krav på varken hastighet eller sträcka, bara att jag skulle ta en runda.
Runt i villaområdet, ut i motionsspåret, tillbaka ut i villaområdet och hemåt. Jag hade inte pannben nog att jogga hela vägen, jag gick ett par hundra meter i motionsspåret och sen ca hundra meter fram till mördarbacken - men jag joggade uppför den!
Det blev sketna 4 km, inte mycket att skryta med, men det blev i alla fall en runda. Benen kändes rätt tunga, hela kroppen var liksom omotiverad, men jag genomförde det och jag joggade nästan hela rundan. Väl hemma synkade jag klockan och såg dessutom att farten varit god, det hade alls inte gått långsamt och tungt utan jag faktiskt snittat på 8,3 - och då hade jag ändå stannat och snörat om skorna för de satt för hårt. Med tanke på att jag brukar ligga på sisådär 8,1-8,4 så är det ju absolut bra, hävdar jag.
Men framför allt är jag jäkligt nöjd över att jag kom ut, över att jag inte lyssnade på Latmasken och på att jag fullföljde rundan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar